Vänner, det är en sådan stor del av din ungdom. Det är med dom, du provar på det mesta för första gången. Det är med dom, du lär hitta dig själv. Det är med dom, du upplever allt nytt. Och det är med dom, du får ungdomen att bli kul.

Man stöter på vänner som sviker en gång på gång, som utnyttjar och som inte är äkta. Men man får inte glömma bort dom vänner som alltid finns där, som stöttar dig och som verkligen är äkta.

Jag har stött på båda sorter, och det är normalt. Det är så det ska vara. Man ska inte hitta guldkornet varje gång man stöter på en människa. Man ska bli sviken. Och man ska bli sårad. För det är genom alla dom gångerna du blir stark och lär dig av dina misstag, lita inte på alla.

Det är mycket skit snack, och jag är en del av det. Jag ska inte sticka under stolen med att jag inte slänger kommentarer hit och dit, för det gör jag. Men oftast, står jag för det jag säger. Självklart säger jag saker jag inte menar och som bara slinker ur mig. Men då är det viktigt att kunna be om ursäkt, om personen i fråga blir ledsen.

Det har hänt mycket, och tack vare det kan jag säga vilka som är äkta och vilka som inte är det. Jag har upptäckt att jag har många vänner som jag litar på, men bara några få som jag litar på till 100 procent. 

Och jag upptäckte när jag tänkte på det, att man lägger ner så mycket onödig energi på dom som sviker. På senaste tiden har jag gjort det, och jag vet nu, Att ett förlåt skulle inte räcka utan det krävs mer för den personen att få tillbaka min tilltro. Därför släpper jag den personen helt och fokuserar på dom fina vännerna jag har, för dom är guld värda ♥

japp, då kan jag checka av den filmen på min lista. Så läskig som alla säger att den är, är fasiken inte sant. Jag Felicia Elander som hatar skräck och dog av the grudge, tycker inte denna film va så läskig. Helt sinnes. Mitt i filmen fick jag och Nicole ett skrattanfall och kunde inte sluta, så tillsut blev vi tillsagda. Vilka tråkmånsar som tycker att man måste vara seriös på skärckisar. Men sånna männsikor har också rätt att leva. eller?

Vilken dag! stress, stress, stress. men den har även vart riktigt rolig. Skola, träning och sedan fix med skol disco som vi nior fixade för alla små barn! Efter halva discot drog jag och mötte upp ida som satt på tåget och sedan åkte vi vidare hem till mig, där vi är nu. På tal om ida, så ville hon att jag skulle skriva något fint om henne och som den otroliga vän jag är, gör jag självklart det.


Vart ska jag börja? Jag är så otroligt glad att jag har dig som min vän, min allra bästa. Genom allt vi gått igenom, tårar som skratt, förstår jag att vår vänskap är på den nivå den är, högsta. Från fyran har vi hållt ihop och skapat minne och delat hemligheter. Och för mig är det en självklarhet att ringa dig, så fort jag har en sekund över.

Det finaste stunderna med dig är inte dom där vi hittar på massa galenskaper, utan dom då vi bara är. Dom då vi bara sitter och pratar om allt mellan himel och jord, och jag får dom svar jag behöver få. Ja, det kanske låter konstigt, men så är det. 

Att få ha en sådan vän brevid sig som håller om en när man är ledsen, men som man även kan dela allt det roliga med är någontinh speciellt. Det är inte många som får chansen till en sånt starkt band till en vän, vilket är synd. För det är något av det finaste man kan få dela med en annan person. Nästan finare än kärlek.

Dock har vi inte bara genom gått solsken och ljusa tider. Vi har haft våra duster, men det är dom som gjort vår vänskap så stark. Och det är dom som gjort att min tilltro till dig bara växer och växer. För hur stort bråk vi än har haft, har det som jag sagt till dig stannat hos dig.  

Jag hoppas du förstår hur mycket du betyder för mig. Om du skulle försvinna från mig, då skulle min andra halva försvinna. Föralltid är ett starkt ord, som jag på senare tid inte säger till vem som helst. Men med dig kan jag säga förallltid, för jag vet att det kommer att hålla. Jag älskar dig vännen min, du är en del av mig, en del av min personlighet. ♥

Herre vad fint det är på kyrkogårdarna nu när alla tänder ljus. Hela min familj och farfar åkte till skogskyrkogården för att tända ljus och lägga blommor för våra nära och kära som gått bort. Samtidigt som det är jobbigt och man saknar dom, gör jag det med glädje. För mig känns det skönt att få åka dit och göra något så litet, som att tända ett ljus och lägga en blomma. Jag läste ett brev från en flicka som hette Felicia, hon hade skrivit till sitt storasyskon som hon aldrig hann träffa, jag fick på riktigt tårar i ögonen, för flickan var inte mer än 7 år, men hade en sådan omtanke. Såå himla fint! Nu ska jag mysa ner mig i sängen och kolla på någon go film. Puss!