Herre vad fint det är på kyrkogårdarna nu när alla tänder ljus. Hela min familj och farfar åkte till skogskyrkogården för att tända ljus och lägga blommor för våra nära och kära som gått bort. Samtidigt som det är jobbigt och man saknar dom, gör jag det med glädje. För mig känns det skönt att få åka dit och göra något så litet, som att tända ett ljus och lägga en blomma. Jag läste ett brev från en flicka som hette Felicia, hon hade skrivit till sitt storasyskon som hon aldrig hann träffa, jag fick på riktigt tårar i ögonen, för flickan var inte mer än 7 år, men hade en sådan omtanke. Såå himla fint! Nu ska jag mysa ner mig i sängen och kolla på någon go film. Puss!